Flickan kom mot honom i det tysta rummet. Hon var ung. Hon var vacker. Hennes röda hår lockade sig som en flamma runt hennes hjärtformade ansikte. Hennes armar sträcktes ivrigt mot honom, händerna rörde honom. Hennes ögon lystes upp av ren kärlek. Jag är din, sa hennes ögonen, gör med mig som du vill.

Forrester mötte blicken med någon typ av fascination.

Nu öppnades flickans mun, läpparna skilde sig något, och hennes hesa röst mumlade mjukt: ”Ta mig, ta mig.”

Forrester blinkade och tog ett steg tillbaka.

”Men gud”, sa han. ”Det här är ju löjligt.”

Flickan pressade sig mot honom. Känslan var trots allt trevlig, hann Forrester tänka samtidigt som han försökte komma ihåg hennes namn men kunde inte. Hon vred sig något och hennes händer smekte uppför hans rygg. Händerna knäpptes i nacken och hennes mun kom nära.

”Snälla”, viskade hon i hans öra. ”Jag vill ha dig.”

Forrester kände att hans huvud domnade. Han öppnade sin mun men inga ord kom ut. Han stängde den igen och försökte komma på var han skulle placera sina händer. Nu hängde de dumt utefter sidorna. Flickan kom ännu närmare, något Forrester inte trodde var möjligt.

Tiden stannade. Forrester flöt i ett rosa dis av förnimmelser. Bara ett litet hörn av hans hjärna vägrade att förlora sig i det magnifika ögonblicket. I det hörnet kände sig Forrester oerhört obekväm. Han försökte återigen minnas flickans namn men misslyckades igen. Det var verkligen ingen självklarhet att han skulle känna hennes namn – det var ju bara klassens första dag.

Utdrag ur Vikarierande vingud av Randall Garrett & Laurence M. Janifer